höstglöd
september 5, 2013
Jag har tänkt på en sak.
(Eller många saker egentligen)
Att det spelar ingen roll
hur många mysfiltar och kuddar
och tekoppar och levande ljus
och starkt kaffe och fina böcker
vi försöker lysa upp höstmörkret med.
Om vi inte lyser själva.
Om vi inte gör det vi tycker om att göra.
På riktigt.
Inte bara pratar om det.
CYNDI
Annonser
Det har du alldeles rätt i – du är så klok! 🙂
Jag vet 🙂
🙂 Så sant. Fast höstens guld, kantarellerna verkar torka bort. Men det finns förstås annat kul. Om två veckor till exempel, då det blir havtornsbärsplockning med Slowfoodgänget.
Åååå. Jag vill också ha ett slowfoodgäng 🙂
Här gör jag ”allt” för att hålla skenet uppe – och så läser jag här att det inte räcker!
Lysa själv?!? Säg att det räcker med att inte lukta för jäkligt!
Gubben är säkert alldeles självlysande vid det här laget. Men vartförnånstans är hans blogg?
Hej Cyndi.
Det går upp och ner som alla andra årstider.
Fast glöm inte citatet: ”Hösten, den vår, som den svage, kallar höst.”
Hej Nisse 🙂 Jag tycker bäst om upp.
Jag blir lite svag för/om/i hösten.
Tycker inte om mörkret.
Förutom när jag kollar stjärnor.
Så jag har tänt adventsstjärnan i fönstret.
Lyser så fint så 🙂
Helt rätt! När alla klagar på att inte solen skiner brukar jag säga just det; att vi får skina som solar själva! 🙂
Roligt att ha hittat hit förresten. På återseende!
Tack Helena för solig kommentar 🙂 Roligt att du hittade hit. Välkommen igen.
Kloker!
Tack Pernilla.
Och detsamma 🙂